Jag kommer ihåg det som igår.
Under 2 säsonger på fickens hockeyskola hade jag spanat in en kille, smurfen som han då kallades eftersom han hade blått hår, man kan säga att han stack ut lite i mängden.
Jag började tycka om han mer och mer, feg som man är så hände inte mycket i början.
Det var först sista gången, då han fick sitt 5-års diplom jag vågade ta initiativet.
Och det ska jag tacka mina gamla klasskompisar för, hade de inte puschat mig så hade vi förmodlingen inte vart tillsammans idag.
Så ett stort tack till er, ni vet nog själva vilka ni är.

Jag kom ihåg när han skulle åka tillbaka sista året, vi hade bytt nummer och smsat varandra på kvällarna.
Synd att man inte har kvar dom smsen idag, skulle vara roligt att se vad man skrev, men iallafall,
jag hann precis ikapp honom innan han skulle åka tillbaka till Stockholm, han hade gått in på Ica för att handla och hans föräldrar satt ute i bilen och väntade.
Det var inne på Ica vi för första gången rörde varandras läppar, jag kommer ihåg hur glad jag var.

Det dröjde inte länge innan jag bestämde min för att åka ner till honom.
Han var då på sitt landställe i Taxinge.
Jag åkte tåg till Södertälje och där skulle han hämta mig tillsammans med sin pappa, hela magen pirrade, jag var riktigt nervös.

Idag har vi vart tillsammans i 5 år och 10 månader, underbart.
Snart är det 6 år sen vi blev tillsammans, och jag ser fram emot flera år till mitt älskade hjärta.